Gardnt azad akam.
Du har långsamt sett mig dö
dag för dag, år för år
min saknad valde du att ignorera,
min sorg försvarade du med ord som
"Du är inte den enda som inte bor med sin pappa"
Min längtan blev bara ett bekymmer för dig,
jag fick gråta mig till allt
men fick inget,
på dina vykort skrev du inte längre "Hälsningar från Pappa",
Du avslutade med att skriva ditt namn, och inom parentes ordet (pappa),
ringa och gråta
jämt och ständigt
År efter år,
sorg efter saknad,
har jag längtat efter det som aldrig blev,
Alla brev som jag skrivit till dig,
alla gånger jag ringt dig och gråtit,
Du hånade min sorg,
Så en dag efter 17 års längtan och saknad,
kom stunden då jag slutade tro och hoppas
Jag ville ha en pappa,
men jag ville inte ha dig,
längre. / H.K
Kommentarer
Trackback
