.Love and magiic

Det kändes som att jag var fast i en sån där läskig mardröm, En sån dröm där man måste springa tills ens lunga brister, men man kan inte få kroppen att flytta sig snabbt nog. Mina ben verkade röra sig långsammare och långsammare medans jag kämpade mig igenom valket av publik, Klockvisaren på den stora klockan på höghuset stannade inte upp. Med oförsonlig fart nådde vi snart slutet, Slutet på allt. Men det här var ingen dröm och till skillnad från mardrömmen sprang jag inte för mitt liv, Jag sprang för att rädda något oändligt bättre, dig. Mitt eget liv betyder inte mycket för mig idag. / H.K